Ryds S-förening

På senaste medlemsmötet i den lokala socialdemokratiska föreningen i bostadsområdet Ryd fortsatte vi att diskutera skolsituationen. Föreningen har delat ut en enkätundersökning till hushållen i området. Glädjande nog har gensvaret på vår enkät varit stort. Att motverka segregationen i Ryd har ett stort folkligt stöd. 92% instämmer i detta. Cirka 85% svarar ja på frågan om det är viktigt att barn i området får mötas i samma skola och samma andel tycker det är viktigt med en högstadieskola i Ryd.
Det är viktigt att den nya skolorganisationen i Ryd motverkar segregationen, inte ökar den!
Ett förslag skulle kunna vara att yngre barn även går till nuvarande Rydskolan.

Ryds S-förening

Igår var jag på månadens föreningsmöte med Ryds socialdemokrater. Jag tillhör den grundorganisationen sedan studieåren. Det var ett bra föreningsmöte. Det var tre frågor som vi diskuterade. Den första handlar om den långsiktiga men oerhört viktiga frågan kring skolorganisationen i bostadsområdet. Ryd är tyvärr en segregerad stadsdel. Solhagaskolan är i behov av upprustning. En idé som har diskuterats under några år är att göra en gemensam skola för barn och ungdomar oavsett om de bor i villorna eller i hyresrätt. Idag går barnen i Ryd i olika skolor beroende på var föräldrarna bor. Föreningen skall tillsammans med socialdemokraterna i barn- och ungdomsnämnden lyssna på vad Rydsborna tycker och tänker kring detta. Ikväll arrangerar föreningen gårdsmöten i stadsdelen där den här frågan skall diskuteras. Den andra frågan handlade om de ungdomsgäng som finns i området. Den allmänna bilden var ändå att de insatser som sociala förvaltningen tillsammans med polis har satt in ger resultat. Några av föreningens medlemmar hade varit och nattvandrat i området och konstaterat att det var relativt lugnt. Den tredje frågan vi hade uppe var partiets miljöarbete. Föreningen kommer att arbeta aktivt med frågan, eventuellt startar Ryds S-föreningen en studiecirkel till hösten för att fördjupa kunskapen kring miljöfrågorna.

Åsa Linderborg recenserar

När jag i Aftonbladet torsdagen den 3 april läste Åsa Linderborgs välskrivna anmälan av ekonomijournalisten Pontus Herins nyutkomna bok " I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra", blev min reaktion: "den här boken måste jag bara få tid att läsa!"
Herin hade aldrig varit i Tensta när han bestämde sig för att flytta dit med sin familj. Han bryter upp från Djursholm. Beskrivningarna av kontrasterna men också ,kanske något förvånande, likheterna mellan de två bostadsmiljöerna utgör bokens huvudinnehåll.

Allt pekar på att Sverige är på väg att bli ett av Europas mest segregerade länder. Som socialdemokrat känns det viktigt att på olika sätt motverka en sådan utveckling. Men vilket innehåll skall en sådan politik ha? Mina 13 år som lärare på individuella programmet på Anders Ljungstedts gymnasium i Linköping har lärt mig att diskuterar vi integration och segregation i samhället så finns det inga enkla svar. Jag tycker sanslöst illa om slagordsdebatten och de till synes enkla svaren som formuleras med blixtens hastighet av vissa debattörer.
Jag skall med stort intresse läsa Herins bok, som jag hoppas kan bidra med kunskap och erfarenhet till den nödvändiga debatten om hur vi minskar segregationen i samhället.