Samarbete i regionen

NT har fortsatt sin artikelserie kring det regionala samarbetet. Att hänvisa till anonyma källor för att belägga påstående om att pengar slarvas bort imponerar inte på mig. Ekonomiska resurser som används för lokal marknadsföring av en ort eller besöksmål är naturligtvis väl investerade medel. Däremot ger jag Janne Stenströms artikel rätt på en punkt. Vi har en hel del att lära av Göteborgsregionen. Den som följt min blogg vet att jag vid flera tillfällen just påpekat detta.
Sedan förstår jag inte Östsvenska handelskammarens linje när man påstår att Linköping och Norrköping inte kan samarbeta. Jag menar att de har fel. Samarbetet mellan våra två städer är på många områden framgångsrikt. Genom den gemensamma översiktsplanen finns ett strategidokument hur den här regionen ska utvecklas under lång tid framåt. Vi har ett väl fungerande samarbete i personalfrågor och upphandlingsfrågor för att nämna två konkreta områden. Vi är på god väg att få en gemensam räddningstjänstorganisation på plats.

Ur näringslivsutveckling är Linköpings och Norrköpings samarbete tillsammans med Universitetet i miljötekniskt centrum av största betydelse. Inte kan Östsvenska handelskammaren ha en annan uppfattning på den punkten.
Linköping och Norrköping behöver fungera som draglok när det gäller tillväxt och attraktionskraft. Däremot är det inget framgångskoncept att utplåna de skillnader som finns mellan de två städerna. Vi har visat från kommunernas sida att det går att bygga samarbete med bibehållen identitet.

Många krafter behöver hjälpas åt att lyfta fram det som är positivt med vår region. Det är ett djupt misstag ur tillväxtsynpunkt om det är den så kallade Tapperska utredningen som sätter bilden av vår region. Då missar man mycket av möjligheterna som faktiskt finns i vår region och i våra två största städer.

Kritik från socialstyrelsen

Enligt Corren så kritiserar socialstyrelsen landstinget för en uppenbar risk att det saknas en fungerande vårdkedja för barn- och ungdomar med psykisk ohälsa. Socialstyrelsen pekar på att det finns en otydlighet i ansvaret för "första linjens vård". För mig som politiskt kommer att arbeta med frågorna nästa mandatperiod är det allvarlig kritik. Begreppet en rättvis hälso- och sjukvård innebär att utsatta grupper är rätt till en bra vård. Vi socialdemokrater går till val på ett program som innebär att vi är beredda att tillföra mer resurser till just första linjens vård när det gäller barn och ungdomars psykiska ohälsa. Samma dag som socialstyrelsens kritik kommenteras så skriver Folkpartiets representanter Linnea Darell och Reza Zarenoe om ökat samarbete mellan kommun och landsting. Bland annat tar de exempel från just psykiatriområdet. Jag kan instämma i mycket av deras resonemang. Det är viktigt att både öka och förstärka det redan existerande samarbetet. Det som dock känns lite märkligt i Folkpartiets artikel är ju det faktum att landstinget har borgerlig majoritet och det har även Linköping kommun. Det är även dags att redovisa vilka initiativ de borgerliga partierna tagit i majoritetsställning för att fördjupa samarbetet mellan landsting och kommun.