Dags att vakna Paul!

När den moderata kommunstyrelseordförande Paul Lindvall väljer att kommentera den socialdemokratiska handlingsplanen för ökat byggande i Linköping med orden,"det behövs ingen handlingsplan, vi har klarat oss bättre än många andra", undrar jag stillsamt vilken verklighet Paul lever i.
Paul:s kommentar är ett exempel på den brist på handlingskraft som vi kritiserar den borgerliga majoriteten för. I många antagna dokument står det i klartext att vi bygger för få bostäder i Linköping. Produktionen bör ligga på 800-1000 bostäder per år och under hela mandatperioden har nyproduktion av bostäder minskat. 2009 var nivån cirka 500 bostäder. Inte kan Paul förneka detta och då blir vår fråga. Hur ser den borgerliga politiken ut för ett ökat bostadsbyggande? Tomtkön är ett annat borgerligt misslyckande. Trots stora ord i 2006 års valrörelse så har vi en kö som inte förändrats, möjligen ökat något. Bristen på småhustomter hotar Linköpings tillväxt och attraktionskraft. Vad blir svaret från den borgerliga majoriteten.
Vi är överrens om att kommunens förtroendevalda ska leverera förutsättningar för bostadsproduktion. Det kanske viktigaste instrumentet är detaljplaner. Det är ytterst anmärkningsvärt att under åren 2008-2009 antagits så få detalplaner att det endast totalt möjliggjorts omkring 500 nya bostäder på två år. Den låga nivån ska alltså sättas i relation till behovet att det varje år behöver byggas 800-1000 lägenheter. Så var det med goda förutsättningar för marknaden att producera bra bostäder åt en växande befolkning.
Nej! Det behövs handlingskraft, politisk styrning och ledning och en genomtänkt handlingsplan så att bostadsproduktionen snabbt kan öka i Linköping. Linköping behöver en ny politisk ledning där socialdemokraten Lena Micko blir kommunstyrelsens ordförande.