Det är märklig upplevelse att debattera välfärdsfrågor och socialpolitik med borgerliga företrädare. Just nu går det inte en dag utan att vi får ny kunskap och nya exempel på människor som far illa i dagens samhälle. Arbetslösheten stiger, antalet människor som är beroende av försörjningsstöd ökar och konsekvenserna av sänkta sjukförsäkringsnivåer är stora på individnivå. Det är en verklighet som borgerliga politiker tycks blunda för. Analysen och budskapet i 2006 års valrörelse vill man inte kännas vid. Det här mönstret fanns mycket tydligt i en debatt som Akademikerförbundet SSR ordnade i kväll kring välfärdsfrågorna. Den borgerliga majoriteten i Linköping representerades av Jan-Willy Andersson (kd). Det borgerliga mantrat om att vi får fler jobb i landet om vi sänker skatten upprepades. Det sägs samtidigt som vi möts av rubrikerna i tidningarna "de sjuka får betala...". Den borgerliga politiken innebär att klyftorna ökar i samhället och att välfärden försvagas.
I debatten presenterade jag ett antal punkter som vi socialdemokrater har lagt eller kommer att lägga som förslag:
- Kraftfull satsning på vuxenutbildning, kompetensutveckling och arbetsmarknadsåtgärder.
-Stadsdelsutveckling. Vår budget innehåller en konkret politik för Skäggetorp, Berga och Ryd.
-Det är ett bra förslag med praktikplatser inom de kommunala bolagen. Men se till att det blir konkret resultat och inte bara tomma platser.
-Inom landstinget kommer vi att föreslå ökade resurser till missbruksvården, vården av äldre och till barn och ungdomar med psykisk ohälsa.
-Satsa på elevvården i våra skolor. Vi behöver fler kuratorer, psykologer och skolsköterskor, inte färre! Finansiera gärna detta genom att ta bort det kommunala vårdadsbidraget.
-En framåtsyftande personalpolitik. Justnu tvingas de fackliga organisationerna till en försvarkamp av en timmes hälsotid. Jag förstår den kampen. I ett läge där stora besparingar ska genomföras och sjukskrivningstalen tenderar att svagt öka i kommunen är det här fel signal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Hej!
Gårdagens debatt var tydlig på så vis att välfärd inte var något konkret mål utan snarare något vi (vilka ?) har och kan vara stolta över.
Vi har det inte som i Indien. Det är svårt att veta var man ska börja när det är grunden för debatten. Konsekvensen av ett sådant uttalande är inte att vi ska bistå Indien utan att vi ska vara glada för det vi har?! Rikedomen är familjen, javisst! Men bara för att det är en rikedom kan man kanske inte lämna allt åt familjen att lösa på egen hand. I stora delar av världen är man beroende av familjen för sin försörjning, inte någon valfrihet alltså.
Att familjen sedan gloriferas kan väl snarare vara ett led i att bibehålla samma system. Inte med det sagt att det inte finns fantastiska familjer..
Osäkra anställningar präglar samhället upp i fyrtioårsåldern.. det räcker med att se på sydeuropa.
Kvinnor och män kan inte skaffa sig barn, inte ta lån, extrema dagisavifter, medelålders ” barn” kan inte flytta hemifrån.
Kooperativ organiserar sociala verksamheter och lösa avtal reglerar arbetsmarknaden helt på arbetsgivarens nyck. I Sverige har vi redan idag många företag utan kollektivavtal och utan fackliga traditioner.
Det blir inga barn av det, ingen tryggare gatumiljö, inget öppet samhälle med kristna värderingar, inte mer demokrati eller förtroende för de styrande.
I förlängningen mindre makt åt de folkvalda och alltså ett hot emot demokratin.
Valfrihet är bra om man inte behöver välja mellan pest eller kolera för då kan det kvitta tycker jag.
KD kunde ställa upp på att utanförskapet ökat för ungdomar som aldrig etablerat sig. Ännu en gång det finns någon annan det är mer synd om. Det blir snarare ett offertänkande än att de ungdomar som lever i utanförskap har möjlighet att komma in i värmen.
De är inte fackligt anslutna och därför utanför vår kontroll. Eftersom regeringens politik underminerar fackets styrka så kommer flera hamna utanför.
De som ej har råd att vara anslutna.
Solidaritet borde vara en viktigare fråga. Samtidigt har inga fackförbund visat sig solidariska emot andra fackförbund. Utan alla har gladeligen tagit emot sina sänkningar av A-kasseavgifter medans andra mera lyckligt lottade - arbetslösa ur andra fackförbund fått betala stora belopp, särskilt i förhållande till lön.
Det har lett till en försvagning av fackförbunden som inte vågat stå bakom sin egen styrka- gemensamma intressen och solidaritet med andra!
Samtidig menade KD att människor med neuropsykiatriska funktionshinder tack vare diagnoser kunnat bli diagnosticerade…bra men en diagnos räcker inte..
Det har visat sig i en studie på Malmö Högskola att barn allt mera får axla rollen som den ansvariga till de vuxnas haveri.
Det är väl ingen politik att föra vidare. Även om krav säkert är nyttigt så är det väl framför allt rimliga krav man talar om.
Barn i allmänhet och barn med särkskilda behov i synnerhet mår bra av att bli sedda av vuxna. De tillbringar mycket tid i skolan och behöver vuxna förebilder, vuxnas erfarenheter etc. punkt slut.
Lillemor Åkerblad
Skicka en kommentar