Krisbekämpning kräver politik

Såg en intressant formulering från Aftonbladets ledare den 20 juli. "Ju allvarligare ekonomiskt läge desto större blir det politiska utrymmet". Och mitt eget tillägg skulle vara "och människors förtroende vinns på politikens framtidsberättelse".
Den nuvarande borgerliga regeringen har bestämt sig för den direkt motsatta politiken. Så lite politik som möjligt i krisens spår. Resultatet drabbar de vanliga människorna. Kommuner tvingas spara på välfärden. Arbetslösheten stiger och ungdomsarbetslösheten tillhör de värsta i hela Europa.

Intressant ekonomiskt seminarium

"Bortom krisen - tillbaka till jobb och tillväxt". Så var rubriken på det ekonomiska seminarium som studieförbundet Näringsliv och Samhälle arrangerade idag. Man kan väl konstatera att flera av de namnkunniga ekonomerna markerade att återhämtningen kommer att ta flera år. Cicilia Hermansson, Swedbanks chefekonom tog upp behovet att skydda kommuner och landsting. Precis den linjen som vi från kommerna drivit mot regeringen. Per Krusell, professor i ekonomi vid Stockholms Universitet gav stöd för den offentliga sektorn. Han grundade sina sttåndpunkter från mer än 20 år i USA. Den välordnade offentliga sektorn i allmänhet och möjligen vår förskola i synnerhet såg Krusell som viktiga instrument för att ta Sverige ur krisen.
Det känns som om den ideologiska debatten kring den offentliga sektorn har fått nya inslag när de har åsikterna formuleras av ekonomer.
Precis som förra året uppträder Anders Borg som den fackekonom han är. Det är inte speciellt mycket av ekonomisk politik. Man kan ändå konstatera att finansdepartementet beskriver ett tufft 2009 och 2010. Arbetslösheten spås till 10-12 %. Vad Borg inte pratade om var de tuffa sparkrav som nu de flesta kommunerna tvingas hantera och som slår mot den kommunala kärnverksamheten. I Linköping ska den borgerliga majoriteten spara på vuxenutbildning och arbetsmarknadspolitik, samtidigt som Borg på seminariet just ser behovet av en sådan politik.Det går inte ihop.
Borg pratade ingenting om miljövänliga investeringar, så min oro över vad som händer med Ostlänken kvarstår.
Rubrikerna från seminariet kretsar kring Borgs utfall och kritik mot Svenskt Näringsliv och finansministerns beröm till svensk fackföreningsrörelse . En moderat finansminister som gång på gång kommer i öppen konflikt med Näringslivets organisationer är ett intressant inslag i det politiska samtalet.

Sparkrav i Linköping

Så har den borgerliga majoriteten beslutat om att reducera nämndernas ekonomiska förutsättningar. I år ska nämnderna spara 89 miljoner kronor och 2003 växer sparkravet till 203 miljoner kronor. Det är trist att konstatera att majoriteten inte vill föra frågan till kommunfullmäktige. Med så stora förändringar och så kraftiga konsekvenser för verksamheten så tycker vi socialdemokrater att det är rimligt att det är högsta beslutande organet som tar beslutet. Reduceringarna sker utan politisk prioritering och utan någon redogörelse för vilka konsekvenserna blir för de Linköpingsbor som är i behov av en väl fungerande vård,skola och omsorg. Det är att abdikera från politiskt ansvar. Vi delar dock den övergripande bedömningen att ekonomin måste stramas åt, men ett framgångsrikt sådant arbete kräver att kommunstyrelsen och kommunfullmäktige tar ansvar för övergripande prioriteringar av besparingarna. Det är också vår uppfattning att staten bör tillskjuta mer medel till kommuner och landsting i detta allvarliga läge.
Vi socialdemokrater valde att presentera alternativa förslag i form av uppdrag till ett antal nämnder. Vi föreslog bland annat att barn och ungdomsnämnden får i uppdrag att avskaffa vårdnadsbidraget. En åtgärd som kan spara cirka 8 miljoner kronor åt kommunen. Betydligt bättre än att tvingas säga upp personal inom förskolan. Vi vill även vara mer återhållsamma med att starta friskolor.
Alla våra 12 uppdrag avslogs av den borgerliga majoriteten.