Fara med snabba analyser

Jag ser att Morgan Johansson(s) i en artikel i Expressen redan har bilden klar för sig. Genom att lyssna på Labour och dess nya ledare Ed Miliband så kan socialdemokraterna i Sverige vinna tillbaka den arbetarklass som flytt socialdemokratin. Med all respekt för Morgan så känns den analysen lite tunn...
I artikeln skriver Morgan vidare: "Men till sist överlevde också Tony Blairs tredje väg sig själv. Labours anpassning till en liberal dagordning har inte gjort Storbritannien mer rättvist eller jämlikt."
Frågan är vilken slutsats Morgan är beredd att dra när det gäller den svenska socialdemokratins utveckling. Självklart ska vi driva en välfärdspolitik som syftar till att hålla ihop Sverige, minska klyftorna mellan människorna och öka rättvisan i samhället. Så långt är det inte så komplicerat. Men sen blir det lite svårare. Vi kan ta Linköping som ett exempel. I den stadsdelen med högst arbetslöshet så håller vi Socialdemokrater ställningarna och ökar till och med i vissa områden. Vi förlorar Linköping därför att en relativt sett välmående och växande medelklass inte i tillräckligt hög grad attraheras av vår politik. För min egen del är jag övertygad om att en modern, framgångsrik socialdemokrati förmår att kombinera en radikal välfärdspolitik med en politik som ger den enskilda människan möjlighet att förverkliga sina drömmar och ideér om det goda livet. Och ska vi lyckas med detta behöver vi fördjupa den politiska analysen.