Den borgerliga landstingsbudgeten

Den borgerliga majoriteten (inkl Vrinnevilistan står bakom ett budgetförslag som är mycket svagt. Man lägger ut ca 60 miljoner kronor till hälso- och sjukvårdsnämnden för satsningar på "prioriterade grupper". Det ska jämföras med vårt rödgröna budgetförslag som innehåller direkta satsningar på cirka 300 miljoner kronor. I det borgerliga budgetförslaget finns 4 miljoner avsatta årligen till landstingsstyrelsens förfogande för engångsinsatser och en engångspott på 46 miljoner som enbart finns 2011. Man väljer att inte ge nödvändiga resurser till kollektivtrafiken. Det innebär att man inte har finansiering för redan fattade beslut om utökning av trafiken, till exempelvis pedeltågen till Motala. Den borgerliga majoriteten måste ge svar på hur detta ska finansieras. Man räknar med ekonomiskt noll-resultat vilket innebär att redan beslutade besparingar måste genomföras. Med den borgerliga budgeten görs inga ansatser att hämta hem delar av det negativa egna kapitalet (drygt en miljard vid årskiftet 2009/10). De borgerliga partierna skjuter problemen på framtiden och tar inte ekonomiskt ansvar!

Samarbete i regionen

NT har fortsatt sin artikelserie kring det regionala samarbetet. Att hänvisa till anonyma källor för att belägga påstående om att pengar slarvas bort imponerar inte på mig. Ekonomiska resurser som används för lokal marknadsföring av en ort eller besöksmål är naturligtvis väl investerade medel. Däremot ger jag Janne Stenströms artikel rätt på en punkt. Vi har en hel del att lära av Göteborgsregionen. Den som följt min blogg vet att jag vid flera tillfällen just påpekat detta.
Sedan förstår jag inte Östsvenska handelskammarens linje när man påstår att Linköping och Norrköping inte kan samarbeta. Jag menar att de har fel. Samarbetet mellan våra två städer är på många områden framgångsrikt. Genom den gemensamma översiktsplanen finns ett strategidokument hur den här regionen ska utvecklas under lång tid framåt. Vi har ett väl fungerande samarbete i personalfrågor och upphandlingsfrågor för att nämna två konkreta områden. Vi är på god väg att få en gemensam räddningstjänstorganisation på plats.

Ur näringslivsutveckling är Linköpings och Norrköpings samarbete tillsammans med Universitetet i miljötekniskt centrum av största betydelse. Inte kan Östsvenska handelskammaren ha en annan uppfattning på den punkten.
Linköping och Norrköping behöver fungera som draglok när det gäller tillväxt och attraktionskraft. Däremot är det inget framgångskoncept att utplåna de skillnader som finns mellan de två städerna. Vi har visat från kommunernas sida att det går att bygga samarbete med bibehållen identitet.

Många krafter behöver hjälpas åt att lyfta fram det som är positivt med vår region. Det är ett djupt misstag ur tillväxtsynpunkt om det är den så kallade Tapperska utredningen som sätter bilden av vår region. Då missar man mycket av möjligheterna som faktiskt finns i vår region och i våra två största städer.

Nya siffror från arbetsförmedlingen

En ny rapport från arbetsförmedlingen visar att enbart två procent har fått ett vanligt subventionerat arbete efter introduktionsprogrammet. Räknar man också dem som fått en subventionerad anställning efter programmet så har ändå enbart sju procent fått ett arbete. Den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik har havererat. De borgerliga partiernas politik att försämra sjukförsäkringsreglerna för att tvinga människor till arbetsförmedlingen har misslyckats. 58 procent har flyttats över till ett annat program med aktivitetsstöd och 23 procent saknar både program och stöd.
En effekt av de nya sjukförsäkringsreglerna är att människor har tvingats säga upp sig från deltidsanställningar . Regeringen har dock inte begärt någon statistik över utvecklingen av arbetande timmar för dem som utförsäkrats varför det inte går att se i statistiken hur många som drabbats av detta.
Regeringens uttalade mål var att försämra sjukförsäkringssystemet och istället skulle de genom arbetsförmedlingen få ett arbete. Den borgerliga arbetslinjen! Nu visar fakta att politiken misslyckats. Enbart två procent har fått jobb efter insatserna på arbetsförmedlingen. Så var det med borgerlig arbetsmarknadspolitik!

Fjärde Storstadsregionen

Norrköpings Tidningar (NT) gör genom journalisten Janne Stenström en stor granskning av Fjärde Storstadsregionen i dagen tidning. Jag måste säga att den stora artikeln (fyra sidor!) bitvis gör ett konstigt intryck. Stenström driver tesen att samarbetet mellan Linköping och Norrköping under namnet Fjärde Storstadsregionen är ett gigantiskt misslyckande, inte minst gäller det näringslivsutvecklingen. Som stöd för denna uppfattning hänvisas till en utredning som regionförbundet Östsam behandlade under våren 2010. Utan tvekan är det så att Östergötland underpresterar på en rad områden som handlar om tillväxt, näringsliv och utbildning. Det beläggs än en gång i Östsams utredning. Det är dock ingenting nytt. Den här kunskapen om situationen i Östergötland är någonting som inte minst Östsam ägnat mycket tid och kraft åt.
Dessutom arbetar den senaste utredningen med långa tidsserier. Skulle man göra en studie som behandlar de senaste fem årens utvecklingen skulle bilden bli ljusare.
För mig är det konstigt att på dessa grunder underkänna arbetet i Fjärde Storstadsregionen.

Min uppfattning är att Linköping och Norrköping på en mängd områden fördjupat samarbetet. Ett samarbete som kommer hela vår region till del. Vilken betydelse ger Stenström och NT det faktum att våra kommuner genomfört ett unikt arbete med en gemensam översiktsplan. Jag har själv tillsammans med min kommunalrådskollega Eva Andersson agerat under Almedalen kring detta arbete. En långsiktig fysisk planering är en viktig förutsättning för en sund näringslivsutveckling i regionen. Fjärde Storstadsregionen står på den punkten väl rustad inför framtiden.

Sedan tycker jag att Stenströms beskrivning hur Linköping agerar kring det lokala näringslivsbolaget NuLink är spekulativt och med dålig faktakontroll. Som en av styrelseledamöterna i NuLink sitter jag närmare underlag och beslut än vad utomstående gör.

Eftersom jag kommer att ägna mig åt det regionala perspektivet betydligt tydligare nästa mandatperiod i min roll som landstingspolitiker så har jag en önskan:
Skapa inte en motsättning mellan behovet av en kraftfull region som kan öka tillväxten, och det uppnådda resultatet i Fjärde Storstadsregionen. Det är min bestämda uppfattning att det behöver gå bra både för Norrköping och Linköping för att en region där Östergötland ingår ska få luft under vingarna.

Resultatet av fyra års borgerligt styre

En valrörelse är alltid en kombination av dels en redovisning av vad den politiska majoriteten genomfört under tiden vid makten och dels en framtidsbild. Vad vill man göra fyra år framåt i tid. Det är hög tid att granska regeringen Reinfeldts tid vid makten. Vad har hänt:
1) Ungdomsarbetslösheten i Sverige är bland den högsta i Europa. Samtidigt har 40 000 komvuxplatser försvunnit mellan läsåren 2005/2006 och 2008/2009.
2)Långtidsarbetslösheten biter sig fast. Antalet långtidsarbetslösa är rekordhögt och har ökat med 140 personer per dag det senaste året.
3)Under det senaste året har antalet syselsatta i vård, skola och omsorg - oavsett driftform- blivit cirka 25 000 färre.
4)Den grupp av svenska folket som tjänar mest (1%) har fått lika mycket genom regeringens politik som 25% av svenska folket. Klyftorna ökar.
5)Skatterna har sänkts med närmare 100 miljarder, samtidigt som medarbetare i det offentliga Sverige pressas hårt. Våra medarbetare kan inte springa fortare.
6)Socialbidragen ökar i närmare 90 procent av landets kommuner. Det är över 70 000 personer fler i utanförskap än vid valet 2006.

Några exempel på resultatet av fyra år med en moderatledd regering.

Avgörande skillnad i synen på statsbidrag mellan blocken

Den borgerliga vårbudgeten, som presenterades i april gav besked till kommuner och landsting. Vid årskiftet 2010-2011 minskas statsbidragen till kommuner och landsting med 12 miljarder. Den borgerliga regeringen motiverar detta med att det var ett kortsiktigt konjunkturstöd. Under flera år har regeringens hantering av statsbidraget präglats av en kortsiktighet och sena besked. Engångsbelopp värnar inte välfärdens kärna långsiktigt. Vi socialdemokrater har tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet tydligt talat om att vårt budgetförslag innehåller 12 miljarder mer till kommuner och landsting. 7 miljarder tillförs 2011 och 5 miljarder 2012. Två tydliga alternativ att ta ställning till!

Intressant rapport från SKL

Sveriges kommuner och landsting, SKL, har i en rapport sammanställt kostnaderna för hälso- och sjukvården i Sverige för år 2009. DN väljer att på ledarplats kommentera rapporten med rubriken "Var är doktorn?" Rubriken är satt utifrån faktabakgrunden att antalet vårdplatser har minskat mellan 2004 till 2009 och antalet patientbesök som sjukhusläkaren hinner med är färre nu än 2004. Däremot har antalet besök inom primärvården ökat under tidsperioden. Jag kan tycka att DN ledare är i överkant provokativ. Om jag har förstått det hela rätt så är det väl den här utvecklingen med en ökad volym inom primärvården som hälso- och sjukvårdspolitiken under många år har syftat till. Däremot är det naturligtvis centralt att vi diskuterar hur vi får en så rättvis och effektiv sjukvård som möjligt. Det är politikens uppgift att se till att vi får ut det bästa från varje skattekrona vi lägger på vården.